Ötillö 1000 lakes

I startgroparna inför säsongens sista race

Det här blir en knepig race report att skriva. Tävlingen blev långt mycket mer krävande än jag någonsin kunde föreställa mig och alla intryck är en enda stor misch mash av minnesbilder. Jag vet exakt allt som hände och hur vi agerade. Men vad hände när?

Vad jag vet med säkerhet är att jag flög ned till Berlin på fredag kväll med Henrik och Johan. Väl där hämtade vi vår hyrbil och åkte till den andra flygplatsen och hämtade upp Andreas som anslöt från Georgien. Sen åkte vi upp mot Rheinsberg där årets sista swimrunlopp skulle gå. Vi hade hyrt en AirBnB-lägenhet som låg några hundra meter från tävlingscentret.

Lördagen gick åt till att äta, vila, äta, fixa utrustning, äta, vila och äta ännu mer. Under race-breifingen tryckte Mats på att det var kallt i vattnet, men jag var ändå inte så orolig. Det ordnar sig tänkte jag, och hur kallt det än är så är det lika för alla. Det skulle dock visa sig att det inte alls skulle gå bra för väldigt många lag.

Koll av delsträckor.

Standardmärkning av delsträckorna.

På tävlingsdagen ringde väckarklockan tidigt. Bussarna från Rheinsberg till starten i Wesenberg gick 07:00 och när vi klev av var det bara några plusgrader i luften. Som vanligt lite pirr i magen och fix med utrustningen innan startskottet gick.

Vi bestämde oss innan tävlingen att gå ut lugnt för att hålla hela vägen. Jag och Andreas har olika styrkor och fick därför anpassa till varandra. Jag var lite väl ivrig ändå och Andreas manade mig till lugn. Han förklarade enkelt att om vi ska tävla längre tid än två marathon så kan man inte springa så fort. Det räckte för mig som förklaring och därefter tog vi det lugnt. Vid den första mellantiden efter 1 km låg vi på plats 80. 

Starten. Cred enl bild.

Efter drygt 4 km och en liten felspringning pga sabotage med snitslarna så var det dags för den första simningen. 900 m hade vi nu på oss att hämta upp placeringar. När vi gick i låg ett lager med dis på vattenytan och vi hade några lag ca 100 m framför oss. Det kändes som

att vi knappt hann börja simma innan vi var förbi de lagen. Plötsligt dök det upp fler lag framför oss som vi passerade, och efter dom fanns det fler lag att simma förbi. Nu kändes vattnet ändå inte så kallt, även om man förstod att det var det om man tänkte efter.

Första simningen, cred enl bilden.

Innan nästa simning på 1400 m hade vi bara 1,3 km löpning och vi var bra frusna innan vi gick i. Fortsatte att passera lika många lag på den simningen men efter ca halva började kroppen att skaka. Såg en simmare bredvid oss som fick hjälp av ett annat lag att ta sig in till land. När

Vi kom upp på land igen var vi rejält kalla, såg till att dricka lite varmt och äta på kontrollen innan vi fortsatte.

Slutet på andra simningen, cred enl bild

Banan fortsatte söderut med en kort löpning och en simning genom en flod. Har var vattnet väldigt smutsigt och luktade illa. Ny väskestation innan en till simning. Bara 300 m, men nu gick det upp för oss hur kylan började påverka oss. Kroppen betedde sig inte som man ville och känseln i fötterna försvann vilket gör löpningen lite jobbig. Nästa simning ströks helt och funktionärerna dirigerade om oss vilket gjorde att vi nu hade ca 11 km löpning innan nästa simning. Mot slutet av den löpningen mådde vi ganska bra igen. 

Någonstans här började Andreas att dra mig i löpningen vilket underlättade en hel del. Allt rullade på bra och det kändes bra. Vi plockade en del placeringar nu både i löpning och nästa simning. Den värmen vi jobbat upp i löpningen försvann direkt när vi kom ned i vattnet. När vi kom upp ville mina ben inte vara med direkt, men efter någon minut kunde vi rulla på igen.

Snart var det dags för simning igen och nu mådde jag inte bra. Den simningen var dessutom 1200 m lång! Iskall stapplade vi vidare och hoppades på att springa oss varma. Michael Lemmel såg hur jag mådde och frågade om allt var bra. Jag svarade att jag var lite kall men ok. Vid det här läget hade jag inte blivit förvånad om de tagit mig av banan. Kort efter det var det dags att simma igen! 740 m i samma hemska kyla. 

Simningen gick plågsamt långsamt och när vi kom upp stapplade vi in till den sista kontrollen. Stoppade i oss varm soppa och energi men vi kunde inte springa längre. Jag trodde att Andreas var ok, men när jag blev tvungen att gå insåg jag att han var lika påverkad han. Vi gick, stannade, gick, småjoggade. Efter 2 km kunde vi jogga igen. Det var en underbar lättnad när vi såg den sista simningen! 500 m där, och sen sista biten in i målet! 

Sista simningen! Cred enl bild.

Klockan stannade 6:09 och väl i mål var det här det svåraste jag genomfört! Kylan tog oss båda och många andra. Av 150 startande lag bröt 49 st! Temperaturen låg mellan 9-11 grader och var långt under den temperatur som Mats och Michael räknat med när de planerade loppet för ett år sedan. Vi är båda enormt stolta bara över att ta oss i mål med de förutsättningar som var. Ingen annan finisher-medalj har vägt så tungt på min meritlista! Vi jobbade oss uppåt i fältet under tävlingens gång och slutade på plats 39 totalt, och plats 30 i vår klass.

Nu ser jag framemot att vila några dagar innan mängdträningen för nästa säsong drar igång. Det här var min första säsong i Swimrun och jag har lärt mig massor! Dessutom har jag lärt känna många nya människor och bara det gör tävlingarna väldigt roliga att åka på! 

Tack alla som tränat och tävlat med mig så kör vi vidare nästa säsong!